Vårt romantiska arv

Många frågar mig "Vad är det här shabby chic? Vem kom egentligen på det?" Det är en fråga med flera svar, och det sannaste är kanske att denna tillbakalutade och njutningsfulla stil på sätt och vis alltid funnits. Men till allas vår glädje har nu också den akademiska världen börjat ta oss på allvar, och den första shabbyhistorikern disputerar i dagarna. Det låter jättespännande tycker vi, berätta mer Ulrika!

"Finns det en fyra som är shabbad, sätter jag mig där"

Efter den uppmärksammade rättegången i höstas mot den 24-årige konststudent som filmat sig själv när han vandaliserade ett tunnelbanetåg genom att måla det vitt, har nu SL drabbats av en våg av "shabbningar".
"Det kostar miljontals kronor om året i sanering av tunnelbanan", säger Olof Jensen på MTR. "Straffsatserna måste höjas, nu kommer en shabbare undan med lite böter, vi upplever att man från samhällets sida inte tar denna vandalisering på allvar."
-Överdriver MTR:s ledning? Eller bör straffen skärpas? Vi på redaktionen har intervjuat några personer på gatan om deras syn på saken.

Alma Wingårdh, 78: "Jag tycker det ser trevligt ut, det ser franskt ut på något sätt"
Jennie Karlsson, 29:"Det är konst. Ska samhället säga vad som är konst och inte? Massa saker kan vara konst, inte bara, typ tavlor. Finns det en fyra som är shabbad i tunnelbanan sätter jag mig där."
Men alla är inte lika positiva, Bengt Johnsson, 61, säger: "Det är förjävligt, vill dom kladda ner saker kan dom göra det hemma, inte på allmänn egendom."
Vad tycker du?

inspiration

Är du intresserad av den vita slitna stilen? vill du också ha ett belle maison (vackert hem)?

Låt dig ryckas med.

nyshabbad

Kära vänner,
Jag och min sambo har nyligen flyttat. Vi tog vårt bohag från den sömniga närförorten Hammarby och for hela vägen till Odenplan, av somliga kallat Stockholms hjärta. Min tanke var såklart att behålla merparten av det gamla möblemanget då jag varken är särskild förmögen eller driven av någon "slit och släng" mentalitet. Jag skulle vilja säga att jag är lagom road av heminredning. Det blir nog aldrig någon flashig designer av mig, men jag tycker om att ha det fint omkring mig. Den stil jag normalt föredrar är lite retro alternativ. Man kan blanda gammalt och nytt i en härlig röra, en sliten soffa får nytt liv med hjälp av ett färggrant indiskt tyg och morfars gamla jordglob blir en supermysig läslampa. Den är en stil som jag trivs med och som representerar min personlighet på ett ärligt och inte för skrikigt vis. Det var åtminstone så jag brukade resonera.

Häromkvällen hade jag några vänner över. De var såklart mycket ivriga att få se den nya lägenheten och flera uttyckte sig positivt om dess potential, vi har ju ännu inte kommit helt i ordning.Vi lagade en enkel indisk linssoppa och korkade upp en låda vin. Det var glad stämning, det ena ledde till det andra och jag får väl lov att erkänna att det kanske blev ett par glas för mycket. Trött som jag var efter alla flyttbestyr slocknade jag på soffan, mitt under pågående bjudning! Här skulle historien kunnat ta slut. En pinsam liten episod, men snart bortglömd och övertrumfad av framtida fyllor och dårskaper. Istället blev det den sista kvällen i mitt gamla liv.

Morgonen därpå vaknade jag i en bländande vit oas. Överallt runtomkring mig lyste det av nymålat antikvitt. Soffan där jag låg, parketten, matbordet, ja till och med tv apparaten hade som genom ett trollslag täckts av vit färg. På rutan stod det skrivet télévision med snirklig stil. Istället för mitt thailändska tyg låg jag under en virkad spets. Jag bara gapade. Kunde inte tro mina ögon när jag fick se att detta vita hav bestod av min egna gamla möbler. Trots att lukten skvallrade om nymålat, så hade möblerna redan ålderns patina av avskavda ben och rostiga gångjärn. Medan jag sakta vandrade genom rummen väcktes det en hemsk tanke, var det någon som ville driva med mig? Var det ett hån av något slag, dolda kameran, ett elakt skämt? Jag styrde stegen mot hallen där jag möttes av tre par vita snickarbyxor, lika många småblommiga blusar samt tre prydligt upphängda stråhattar dekorerade med tygrosor. På hallspegeln satt det fäst ett litet vykort föreställande två kattungar i en dockvagn. Jag vände darrande på kortet och läste den snirkliga stilen, " Du är shabbad".

Det har nu gått en vecka sedan mitt nya liv började, mitt liv i shabby chic. De första dagarna var tuffa, men jag har nu kommit att acceptera mitt oförutsedda öde, och mer därtill. Min gamla porslinsdocka som förut låg och dammade i källaren, har nu fått ta sin vagn och flytta upp i det bländande vita solljuset. Jag målade själv ekipaget vitt, och jag har börjat fuska lite i franska. Inom mig känner jag en spirande sinnesro, en känsla av helhet och fullkomning. Som att äntligen ha hittat hem. Vilka de mystiska shabbarna var kommer jag kanske aldrig veta, de kan vara fullkomliga främlingar eller några som står mig nära. Men det kan göra detsamma. Det som för en vecka sedan kändes lite som ett övergrepp känns idag mer som en befrielse. Jag är shabbad, and I´m lovin it.